Trött

Snart är praktiken slut. Men inte än. Jag är så psykiskt trött. När jag kommer hem gråter jag mest. Idag kunde varit sista dagen men fick förlängt med två dagar. Jag känner att två dagar inte kommer göra någon skillnad för jag har inget driv kvar alls. Gör det bara för jag ska. Varje kväll säger j till mig att jag kan ju faktiskt sjukanmäla mig. Men då skjuter jag bara på sliten.

Vad gör man när man inte orkar men måste?
Det är först på kvällarna jag känner hur trött jag är och hur jag egentligen mår.

Oförstådd

Är på praktiken. Lång dag och långa veckor men jag tar dag för dag, timme för timme och ibland minut för minut. Min ena handledare, den jag har mest är väldigt snabb och rak. Hon ber mig hämta saker utan att jag vet var och hon ber mig göra saker utan att jag vet hur de fungerar på detta stället. Jag vill ju så gärna och jag försöker verkligen men jag tror bara hon tycker jag är jobbig. Jag är lite tillbaka dragen och iaktar mest i början. Observerat. Sen tar jag för mig. Men så får jag inte göra här. Men jag fortsätter le och fortsätter försöka.

Mycket

När jag tänker på allt jag måste göra orkar jag inte gå ur sängen. Det är sådär jätte mycket för mycket i skolan just nu. Men försöker ta en sak i taget.

Svimmade

Igår lyckades jag med konsten att svimma på en lektion.
Jag satt ner o kände att jag inte mådde bra så  jag reste mig och tänkte gå
ut och dricka vatten och då ramlade jag ihop mot en rullator ner på golvet.
När jag vakna upp stod hela min klass i en ring runt mig och folk kom springande med
papper o vatten o allt möjligt.
Pinsamt?
Ja.
Varför jag svimmade?
Inte en aning.
Nu är jag rädd för att det ska hända igen.
:/

ibland så

Kämpar

Varje dag är en kamp just nu.
Jag vill bara sova hela tiden och det brukar sluta med att jag går o lägger mig tidigt.
Runt sju. Sen vaknar jag mellan 4 - 8 och då brukar jag ligga och vänta till Johan går upp.
Undertiden tänker jag ut tusen saker man kan göra på en dag bara för att få tiden att gå.
Jag har ingen ork, ingen drivkraft och ingen vilja.
Jag gör saker bara för att få tiden att gå så jag får sova igen.
Allt jag gör tänker jag i tid.
En promenad runt munksjön tar nästan 50 minuter.
Det är bra. Johan slutar fem och det brukar vara mitt mål att sysselsätta mig till då.
Idag ska han dock träffa en kompis efter jobbet så får se hur det går idag.
FY FAN för att må såhär.
Idag busade jag och min kontakt person lite och ändrade mina mediciner.
La till lyckopiller/sertralin som jag hade hemma.
Hoppas nu för allt i världen att det kommer hjälpa.

Hade nog varit kul att se mig idag i källaren där jag klättrade på vinterdäck och stolar och rev i lådor för att hitta min gamla mediciner.
"FAN FAN FAN, YEEEES!"

Uah

Jag skulle göra allt nästan för en mirakel medicin nu. Fy vad djupt ner i skogen jag är nu. Johan är och tränar och det känns som smsa domen att behöva vara själv ännu mer. Flodis och jag ska försöka sova lite. Släpar med henne överallt så jag inte ska känna mig så ensam.
Prickade in kontaktpersonens semester..som vanligt.
I helgen ska vi resa iväg och jag hoppas och ber att jag kommer orka uppskatta det lite iaf.

Paus tack

Det blev för mycket.
Kvällen har bestått av ensamhet, krypningar i kroppen och att stå ut.
Det är för mycket. Skolan stressad på om tusen saker man måste göra för att få gå ut på praktik. Varje gång jag tänker på praktiken får jag panik. Jag orkar inte. Är inte redo.
Samtidigt försöker de och jag ställa in min medicin. Har fått höjning vilket resulterat i nytt illamående och jag har ingen vilja längre. Gör ingenting, vill ingenting och orkar ingenting.
Just nu tror jag att jag samtidigt är hypomanisk för jag har väldigt snabba vågor. På en halvtimme har jag haft två kriser och återhämtat mig för att sen krisa igen. Hållbart? Nej inte så värst.

Kroppsbild

Det var tänkt att det skulle bli en kroppsbild här.
Men eftersom jag är själv hemma, stativet inte orkar hålla
upp kameran så är det här det bästa jag kan erbjuda.

På denna bilden ser det ut som jag redan är smal och vältränad men så är icke! fallet.
Jag gick upp massa i vikt närmare bestämt runt 5 kg och det var bara fett.
Det försöker jag gå ner nu igen.

Vikt
Nu: 54,4
Mål 52 och att få bättre kondition och bli mer tränad.

Här är ett av de dåliga korten. Kameran håller på att välta osv.
Men man ser hur jag ser ut.
Jag gillar det inte.

Homemade flyttar

Allt som skulle ha hamnat under fliken flyttar till min andra blogg som ni hittar HÄR

Secondhand

Gjorde lite omflyttningar för håller på och ändrar lite grann i flikarna.

Gardiner och väska

Panelgardin
10 kr

Panelgardin stor
20 kr



Otroligt charmig tant väska ;)
15 kr

_______________________________________________


Hjuwl- pynt!

Liten hjuwl duk.
1 kr

Tomte pynt
(tänkt till ytterdörren)
5 kr

Duk
10 kr

Duk
5 kr

Liten duk
1 kr

Nötknäppare i trä
5 kr



_______________________________________________

 Två muggar!

10 kr
Hjärta mugg med en flodhäst
inuti!
<3

15 kr
"Ett äpple om dagen håller
doktorn borta"

_______________________________________________
Så mycket kläder du får plats med i en plastpåse för 30 kr

Blommig skjortklänning med knyt i ryggen

Brun klänning

Fint mönster på fin klänning med fina
blomformade knappar

Färgglad stickad

Brun topp med lite leopard mönster
och knyt i ryggen

Konstig hellång klänning

Lila skjorta

Rosa monster tröja

Småsvartvit randig

STOR och blommig tröja

Svartvit randig

Svartvitrandig klänning med fickor

Grå vanlig mysig enkel

Svart vanlig lång hood

Ab circle mini

Jag råkade klicka hem en ab circle mini och idag ramlade den in genom brevlådan ( nej det gjorde den inte, jag fick gå och hämta den själv )
Efter att ha packat upp alla delar och skruvat ihop den har jag nu också testat den.
Jag körde lite blandat i 20 minuter.
Än så länge har jag mest ont i knäna.
Jag hade önskat att få känna mig totalt utmattad i magmusklerna.
Det gör jag inte men jag känner ändå att de har arbetat.
Jag har blivit varm och svettig så nånting gör den ju.

Finns en skiva med träningsprogram till som jag ska testa sen.

Nej för fan, min mammas kåldolmar smakar alltid bra.

Låt text ifall någon undrar.

Orkar inte så gömmer mig i sovrummet.

Är inte med och spelar.

Hon dömmer allt jag gör.

Jag pratar diskret men högt för att få henne att lägga av.

Det har väl typ aldrig hänt förr.

Men det är så jäkla jobbigt.

Orkar inte ens förklara.

Musik i öronen i hopp att de ska hjälpa.

Det gör de också, delvis.

mobil blogg

Låtsas

Jag låtsas jag är vuxen för då måste jag klara av saker jag inte klarar av. Funkar ibland men jag hatar mig sj i smyg.

mobil blogg

Jag vill dö

Precis Mumin, jag håller med dig!

Mobilskal

Jag är jätte nöjd med min mobil men ibland önskar jag att jag valde en Iphone istället för HTC.
Varför?
Jo för att det finns så sjukt mycket fina och roliga saker till Iphone.
Min pojkvän har en iphone men han är inte typen som bryr sig om att köpa saker till sin mobil.
Han har ett slitet, trasigt silikon fodral till den som han fick när han fick mobilen.
Jag funderar därför på att köpa något till honom.
Jag letade efter bra, billiga sidor men som också skulle ha många olika skal.
( på en del sidor har de inte så många olika utan typ tre skal i olika färger )
Jag hittade Den här sidan.
Har hittat två skal där som jag tror skulle passa min prins.

Detta skalet borde jag köpa i och med att det ska skydda
telefonen från vatten och stötar.
J är ganska disträ och fumlig och då kan det vara bra
med super skydd till mobilen.
Om ni känner någon klantig människa med en Iphone så
hittar ni skalet Här!

Både jag och J gillade detta skalet jätte mycket.
Det lutar åt att han ska få det.
Min pappa är trä människa och jag har nog
ärvt lite av det.
Jag gillar trä, det är snyggt!
Här hittar ni det!

http://paniiik.blogspot.se/2012/09/mobilskal.html

bloglovin

Följ min blogg med Bloglovin

Ny medicin

Jag har nu äntligen fått en ny medicin. Olanzapin tror jag den hette. Om jag har förstått rätt är de samma som zyprexa. Den har jag ätit innan men kommer inte ihåg så mycket mer än jag blev trött.

Just nu ligger jag febrig, snorig och nybadad i sängen i världens finaste pyjamas. Det är nästan mörkt, bara ett värmeljus tänt. Dörren är på glänt så jag inte blir rädd. Hör vad Johan gör och det känns tryggt. Imon ska jag träffa min kontakt person och ta ett fastande blodprov. Hoppas jag har mindre feber då och mår bättre. Som mest idag hade jag 39,6 och höll på att svimma och det blinkade rött framför mina ögon. Försökte få tag i pappa men lyfkades inte. Blev faktiskt rädd och när jag berättade de för honom när han äntligen ringde upp ignorera han det och prata på om sitt.

En fin sak. Johans pappa skickade sms och frågade hur det var med mig och om han kunde göra nåt.

Känns konstigt att Johans föräldrar bryr sig mer om sånt än pappa.

*tår i ögonkanten*

Min staters pojkvän så en gång när vi pratade om sånt att jag borde försöka uppskatta ändras omtanke och så.

Det gör jag verkligen men de är nåt speciellt med ens egna förälder...iaf för mig.

mobil blogg

Say Hallelujah

 Kämpar fortfarande. Min vanliga psykriatiker kom inte till jobbet i fredags så jag är fortfarande utan mediciner. Nu är de 4 sömntabletterna jag fick på psykakuten slut. Jag orkade inte mer utan självskadade igen och mår fördåligt för att ens ha dåligt samvete över det. Bryr mig inte typ. Försöker bara överleva eller nåt. Hatar mig själv lite för att jag denna helg inte tagit hänsyn till mig själv. Varit med massor med folk hela tiden och har egentligen verkligen inte orkat. Men jag försöker att ta en dag i taget. En timme i taget. En minut i taget. En sekund i taget. Så hej o hå. Hur är det med alla andra? *känner mig gnällig och ego*

Nemen !

Kolla in vad  jag har tagit tag i och fixat till igen!!!

Klicka här och gör mig glad :D

Karusell

Mina nerver är ur spel.
Igår åkte vi som skrivet till psykakuten för att jag skulle träffa
en läkare så att jag kunde börja med mediciner igen.
Så blev det dock inte.
Läkaren ville inte skriva ut någon medicin till mig om jag inte blev
inlagd eftersom han inte skulle kunna följa upp medicineringen annars.
Jag ville inte bli inlagd även om jag kanske borde sagt ja till det.
Istället ska vårdjouren komma hit.
De skulle smsa, sen ringa och sen komma.
Jag har varit små stressad över det hela dagen och så fort
jag fått ett sms så tror jag att jag har blivit kritvit i ansiktet.
Jag tycker det är jobbigt att psykjouren ska hit.
Dessutom var det jobbigt att inte veta när.
Klockan sex ska de i alla fall komma hit och jag ska fylla i
ett häfta om hur jag mår idag.
Vi kom överens om det igår eftersom jag har en tendens att ljuga
och låtsas att allt är bra för att det är lättare än att erkänna för en
främmande människa hur jag mår.

Det känns skitjobbigt att den här karusellen dragits igång igen.
Förra gången psykjouren kom hit slutade det med att de fick komma hem
till oss och hämta mig och köra mig till psyket.
Jag ljög förra gången så jag tror Johan ringde dem ifrån sin skola
och sa att det inte var bra med mig.
Vet inte.

Allt det här stressar mig.

Är hundvakt just nu.
Kände mig som en pundare när jag var ute med Noomie på promenad.
Säckiga kläder och mössa. Gårdagens smink och jag såg allt i en dimma.

Håller på att göra om Virkligt för tänkte börja använda den bloggen igen.

Tack och hej.
leverpastej...

Psykakuten.

Vi ska dit på ordination av min kontakt person. Ska träffa läkare. Är nervös. Oroa er ej

mobil blogg

Dickhead

 Why you being a dickhead for?

Jag läser orden.
"Vi älskar dig, Zara!"
Varje gång jag läser dem så får jag tårar i ögonen.
Jag förstår verkligen inte.
Ingenting.
Hur kan ni älska mig?
Det förstår jag inte.
Jag är evigt tacksam men jag kommer nog aldrig våga
tro på det. Aldrig.
Det är konstigt, och det gör ont, att ni som bara känt mig
i typ 4 - 5 år kan läsa mellan raderna och förstå vad jag menar.
Min egen pappa förstår inte.
Tror jag i alla fall inte. Han säger inget i alla fall.
Det är svårt att vara ledsen och glad för något samtidigt.
Jag är helt sönder trasad just nu och tyvärr går det ut
över J. Orimliga krav och själviskhet.
Fan hatar mig själv när jag blir så ynklig och patetisk och
själviskt kämpar med näbbar och klor för att skydda min
sköra själ.

Det är konstigt hur jag trots att jag inte orkar hålla fast
i karusellen mer, just nu, fortfarande följer med hur snabbt det
än snurrar.



Det är svårt att hantera att det är så helt och rent utåt på din yta
och så trasigt, smärtsamt och mörkt på insidan.

Think you know everything
You really don't know nothing
I wish that you were more intelligent
So you could see that what you are doing is
So shitty, to me

Missär

Varning för meningslöst känsloinlägg!

Orken tog slut.
Jag känner mig så fasligt ensam.
Jag har mått sämre o sämre igen ett tag.
Fast har inget orkat säga.
När ni frågar hur jag mår säger jag "Jodå det är okej :)"
Jag orkar inte säga hur det egentligen är.
Jag har inte orden. Jag kan inte förklara.
Dessutom är det totalt meningslöst.
Om jag nu mot all förmodan skulle säga att jag mår
skit, vad skulle ni kunna göra då?
Ni skulle bara bli ledsna och oroliga och titta på
mig med sorgsna och medlidande ögon.
Det hjälper ingen ju så därför säger jag inget.
Räcker med att jag lider pga mig.
Jag sa hur det var till min samtalskontakt med det gav
föga för inte ens där orkar jag ta i från magen och stå
för vad jag säger.
Hon frågade mig vad jag vill ha hjälp med.
Hur ska jag kunna svara på det?
Jag vill kunna må bra men hade jag vetat hur jag skulle
trolla bort all smärta och ångest hade jag väl för fan gjort det
 redan?
Jag sa lite snällt att jag inte visste men att det hjälper att prata.
Skrattade åt mig själv i huvudet för jag ljög.
Hennes svar på det var " Ja jag vet ju att du tycker det hjälper
att prata med mig".
Öh, okej. tycker jag? Det visste jag inte själv.
Jag går kvar där för att om det skiter sig totalt så ska jag ha
en nödlina som känns okej och inte jätte obekväm.
Sen sa jag att jag kanske borde börja med mediciner.
Då frågar hon om jag vill det.
Vad är det för fråga ?
Hon VET att jag absolut INTE vill äta mediciner egentligen.
Att jag bara går med på det för att jag inser att jag inte orkar
överleva utan.
Oj vad jag är bra på att klaga.
Hon försöker ju hjälpa mig .
Jag är bara dum och vill säkert må såhär så det är mitt fel.
Som allt annat jävla skit.

Just det.
Idag i skolan började jag gråta på en lektion.
Jag skulle bara ge ett exempel på hur illa det kan gå med
trauma och berättade om min vän eller vad man ska säga
som blev påkörd av en bil och nu är nästintill hjärndöd.
Jag började störtgråta.
I vanliga fall hade stuckit därifrån.
Bara gått.
Hem eller nåt.
Men jag stannade och härdade ut.
Hela skoldagen.
Sen var jag stolt och belönade mig med pepsi samtidigt
som jag skämdes så jag ville dö.

Nu tänker jag att det inte är nåt att vara stolt över.
Det är tragiskt.
Det var förmodligen ett rop på hjälp.
Jag bryter ju samman mer o mer.
Att jag inte ens kan klara mig 3,5 h när jag är bland folk
liksom.
Det betyder att jag är svagare än jag trodde.
Oj vad jag ordbajsar nu.

Hej då.

It's keeping me awake

Det snurrar på och jag vet inte om jag står ut.
Var och pratade med min psyk kontakt idag. Hon pratade mycket om mindfullness.
Men jag tror inte att jag för tillfället är mottaglig.
När ångest o skräck är vardagsmat och man måste kämpa för att hålla sig flytande är inte
jobbiga övningar så motiverande.
Jag vill svälta mig själv. Jag tycker jag är tjock fast jag vet eller mitt förnuft vet att jag inte alls är tjock. Mina känslor säger att jag inte duger. Jag måste ha kontroll och självdisiplin.
Jag bakar kakor. Bra när man vill vara smal.......


Some days I feel like I'm wrong when I am right.

Ugglesaker

Denna har jag redan

Som jag skulle kunna tänka mig:

Kämpa

Nu har skolan dragit igång igen och semestern är slut.
Drömvärlden och friheten är slut.
Nu måste jag ta tag i min träning och kost igen. 
Även fixa mig vettiga rutiner igen.

Styrketränade lite halvt med Johan innan och sen lurade
han med mig på en 3,5 km lång joggingrunda i värmen.
Men det är kul att göra saker tillsammans.

Nu har jag precis kört wii 30 dagars träningsgrej.
Förra gången jag gjorde det lyckades jag inte med mina 30
dagar vilket också gjorde att jag inte fick köpa wii active 2
som jag vill.
Nu började jag om och ska försöka denna gången.
Så svårt kan det väl inte vara?
Självdisciplin.

Äter återigen någorlunda efter GI.
Hade en dålig period för några dagar sen och började
svälta mig själv igen. Någon panik reaktion typ.
Så kände att om jag äter nyttigt och planerar maten
kanske det går bättre.
Får se.

Före och efterbild på min kropp igen kanske.

Alltid kul att kunna jämföra lite.



Medaljer:
- Dag 1 avklarad
- Mitt första guld avklarat
- Min första journal inskriven

( har för mig det är dem jag har nu )

Its a tiger in the room and a baby in the closet

I've got blood on my hands

Ångesten suger musten ur mig. Vill inte äta. Vill inte göra nåt. Orkar inte. Jag är dum på så många plan.

And you not in the room

mobil blogg

Rörigt

Det blir lite rörigt när jag mår upponer och framotillbaks.
Men det gör inget. Jag gör saker i min takt och jag gillar
o gå runt och plocka här hemma och städa och sitta framför
 tvn och pyssla.
Det är ungefär vad jag orkar med när jag mår såhär.
Men det gör ingenting.
Jag försöker att acceptera läget och bara chilla.

Nu ska jag dock börja ta tag i pluggandet igen för skolan börjar
snart. 
Kan vara skönt att mjukstarta hemma innan jag ska till skolan.
just nu håller jag på att virka en spetsduk som jag har tänkt sy fast

på ett tyg som ska bli yttertyget till en virknålsväska.

Har många saker att virka.
En uggla som är beställd.
Två barnvagns pynt grejer.
Göra klart min mormors rutefilt.
Osv.

Några av mina virknålar
Några av dessa har dock gått sönder och några försvunnit.

Vedervärdigt

Jag har fallit igen.
Jag är förvånad över hur snabbt det gick.
Pang bom så var jag på botten.
Jag blir ledsen för ingenting.
Jag vill absolut ingenting för jag tycker inget är kul
och jag orkar inte lyssna när folk pratar.

Johan sa han blev orolig för att jag stöter bort honom så
mycket just nu.
Jag gör det inte med flit.
Jag stöter bort allt nu.
Vill ingenting
och hjärnkaoset med hjärnspökerna är värre än vanligt.

Det finns ingen hjälp att få.
Ingen som duger.
Jag vill inte äta mediciner.
Ingen kan ta bort det som gör ont och så.
Jag kan bara härda ut och tycka synd om mig själv.
För hur mycket jag än hatar att tycka synd om mig själv
så är det jäkla lätt att göra det.

Men jag vill poängtera att det INTE är SYND om mig EGENTLIGEN.

Jag förtjänar det.
Jag vet det.
Dem vet det.
Och om ni visste skulle ni veta det med.

Man får leva med sina synder helt enkelt.
Ta konsekvenserna.

Fail

Ville ha pepsi och velat ha sen i förrgår.
Gick förbi konsum med Johan och Alfons och skulle gå in och köpa.
Men insåg att jag hade fått panikångest av o gå in.
Fick panik av bara tanken.
Så flydde.
Failade.
Sen belöna jag mig själv med att köpa cola på en pizzeria.
Snark. >.<

En annan sak. Är hundvakt åt Alfons och ska vara till på fredag.
Johan och jag gick till hundhagen. Efter ett tag kom en matte och
hennes hund. Den såg ut som en berner sennen med förkorta ben.
Hon frågade om hon fick komma in eftersom hennes hund verkade
vilja leka med Alfons.
Men när Alfons ska hälsa så flyger den andra hunden på honom och
biter honom (tack och lov inte så det gick igenom skinnet)

Alltså. Om man har en hund, borde man inte då veta hur ens hund kan bete
sig? Okej att hunden kanske ALDRIG innan reagerat så så kan man ju inte
veta det men det kändes på hennes reaktion som det hade hänt tidigare och
dessutom. Alfons är väldigt hund van eller vad man ska säga. Han träffar många
hundar på dagis och han funkar ihop med alla. Han är inte den som är katigast
utan är mer den som följer med. 

Mål

Jag har blivit lat av att ha "semester".
Jag  går inte en promenad om dagen och jag dricker mer pepsi och cola igen.
Det är INTE bra så jag tänkte ta tag i det där med att ta tag i livet och att leva nyttigt igen.
Därför la jag upp ett nytt mål på RunKeeper.

Jag ska gå 140 km fram till 17 augusti. Det är 5 km per dag minus 10.
( 5 * 30 ) - 10 = 140

Tror någon att jag kommer klara det?

Paus

Efter flera dagar med handikappande mycket ångest m.m. bestämde jag mig för att äta vid behovsmedicin. Jag kom då på att jag hade oxascand som jag hittade i en låda på mitt rum hemma hos pappa. Lyckan var stor när jag snabbt och effektivt röjde igenom flyttlådorna.

Jag äter inte medicin ofta och absolut inte såna mediciner men jag behövde en paus.

Jag har fortfarande lite ångest men mer hanterlig. Innan var de så jag inte visste riktigt vad jag gjorde och ficck minnesluckor och var frånvarande.

För övrigt är min pojkvän, fästman, sambo och onky bäst i hela världen <3

mobil blogg

Troende eller inte

Har precis varit hos pappas morbrors fru Inga.
Hon är den coolaste i vår släkt.
Hon är den enda som tillexempel kan fråga hur jag mår psykiskt rakt ut, utav de äldre.
För de andra är det lite mer hysh hysh att fråga om sådant "skämmigt"

Hon är väldigt modern i  sättet tycker jag och genom snäll.
Hennes man, pappasmorbror Nisse dog för ca ett år sedan och det har varit väldigt tufft för henne.
Sitt livs kärlek och de hade inga barn.
Nisse var väldigt händig och fixade det mesta praktiska men det har hon minsann lärt sig.
Från att inte veta hur man byter en glödlampa klarar hon det mesta själv och det hon inte klarar själv
löser hon själv på något annat sätt.

I alla fall var vi hos henne idag och tittade på kort från när hon var ung.
Det var väldigt kul att se bilder på allt de hittade på och alla coola kläder.

Sedan visade hon lite gamla saker hon har. Bland annat en askkopp med en naken kvinna på.
Pappa trodde då att den var hans morfar men Inga trodde det var någon annan som hade haft det.
Då ropar hon på Nisse för Nisse hade vetat.

Och jag är helt säker på att Nisse är med Inga. Jag tror verkligen att han är där hos henne och kollar vad hon gör och håller koll så hon har det bra.
Man nästan känner det när man kommer in i lägenheten.

Fint!

Inga o Nisse som unga!

In freedom

Nu sitter jag här igen och skriver svarta ord med tårar i ögonvrån och ångest rivande så jag mest vill spy upp min själ.
När jag mår såhär känner jag att jag vill berätta, jag vill förklara och beskriva hur det känns. Jag vill berätta hur jävla ont det gör och jag vill..
Jag vet inte. Men om ni var här.
Om ni satt här i en ring runt mig med snälla blickar, öppna hjärtan och vänliga tankar så skulle jag ändå bara bli tyst.
För jag kan inte beräta. Jag vet att det inte ger något.
Jag vet att det skadar mer än det gör nytta.
Ni blir bara ledsna och hjälplösa för ni kan inget göra.
Jag vet att ni inte kan förstå även om ni försöker för ingen är den andra lik.
Man kan bara jämföra med sina egna erfarenheter och det är i och för sig bra men det går ju inte veta om det räcker?
Så då skulle ni sitta där, snälla tysta och med medlidande i ögonen. Ledsna, frustrerade och kanske till och med arga för att ni inte kan göra något?
Kanske inte arg på mig men på min ångest och på eran hjälplöshet.
Om man upprepar det här varje gång jag mår lite dåligt eller kanske "bara" med varje gång jag hamnar i en slags ihållande neråthet så hade det ganska snart tröttat ut er.
Även om ni inte vill det så skulle det sluta så.
Det blir jobbigt och meningslöst för det blir samma gamla visa om och om igen.

Så därför säger jag ingenting.
Därför stänger jag in mig i mig själv när det blir som värst.
Visar inte, berättar inte och skyddar mig själv från yttre påverkan som kan göra det jobbiga jobbigare och svårare att hantera.

Jag blir inte arg när du försöker och för femtioelvte gången frågar hur jag mer eller om du kan göra något för att underlätta. Jag vet att du menar väl men jag anser inte att jag har rätten att tynga ner någon med min skit.

En fin sak som jag vill berätta.
Min fina underbara fru utbildar sig till psykolog. För att hon vill lära sig mer och kanske förstå och kunna hjälpa.
Hur fint är inte det?
Hon vill lära sig hur människor fungerar och hur människor kan må psykiskt dåligt och hur hon ska hjälpa dem.

Hon sa nåt i stil med "det kändes lite fånigt att jag som inte alls hade någon erfarenhet av att må dåligt på det sättet ska försöka hjälpa"

Men jag tycker inte det är fånigt. Jag tycker det är fint. Jag tycker du är världens finaste för att du gör det. För att du är så snäll och genom god som du är. Att du försöker lära dig för att göra världen ljusare för människorna som hamnat i mörkret. Trots att du kunde tagit den lätta vägen och blundat och bara gott förbi.
Jag tycker det är skitfint!

Hej jag är inte alls labil och skriver massa fåniga känslogrejer.
O&O

Illamående i själen

Kommer det någonsin bli bra eller kommer allt bara starta om hela tiden i resten av mitt liv?
Den onda cirkeln typ?
Dagen har spenderats med ångest och en hjärna som inte kunnat sortera intryck till o från så jag
har varit från varande.

Nu ska det beslutas om det jag inte kan besluta.
Jag vet vad jag vill men jag litar inte på mig själv så
kan aldrig bestämma mig för jag vet aldrig om det jag tror
är rätt är rätt i verkligheten.

Jaha.

Läser någon här fortfarande ens..-...
?

"livet måste vara jobbigt för dig"

Ja faktiskt. Jag erkänner. Jag tycker det är jobbigt. Är det fel? Är det fel att jag erkänner när jag upplever att något är lite extra jobbigt och att jag måste kämpa för att genomföra en del saker?

Förlåt att jag inte är så trafiktionellt svensk.

Jag berättar inte för att jag vill att folk ska tycka synd om mig. Jag berättar för att hjälpa mig själv, hjälpa mig att acceptera att jag har svårt för en del saker. Att jag inte klarar av allt som "alla andra" klarar av. Det är inte lätt att acceptera det men det underlättar att berätta om det för då flyr jag inte det läskiga lika ofta. Jag berättar att jag tycker något är jobbigt för att jag då vet att om jag bryter ihop så vet folk varför. Jag hatar att bryta ihop inför någon men om jag berättar de så ororar jag mig inte lika mycket för att det ska hända.

Så förlåt att jag gnäller och är krånglig och förlåt att jag erkänner att jag tycker livet är svårt att leva.

mobil blogg

Nej mest inte

Jag känner mig lite dum.
Jag känner mig lite svag
Jag har glömt vad jag minns
och det finns inte kvar.

Dag 1

Ett glas vatten och en morgonpromenad på ca 1km.
Frukost: 2 kokta ägg mosade med en klick smör [ nettokolhydrater 2 ] en c-vitamin brustablett
Lunch: Citronvatten. Tacosallad [ nettokolhydrater 6 ] Promenad på ca 6 km.
Middag: Citronvatten. Stekt torsk med ört-majonäs och stekta grönsaker [ nettokolhydrater 5 ]


Hur har det funkat dag 1 efter boken?
Jodå, det har gått bra. Jag har varit taggad och ambitiös.
Jag har varit mätt och stabil hela dagen.
Nu på kvällen har jag dock ett fasligt begär efter bullar.
Åh så gott.
Men jag sköljer bort tanken på bullar med ett glas citronvatten och hoppas att det kommer bli lättare. 

Hepatit A

Nu har Johan och jag varit och vaccinerat oss inför resan.
Det var världens snällaste och sötaste sjuksköterska som gav oss sprutorna och hon berättade massa när vi ställde frågor. När vi gick därifrån kände vi för att vaccinera oss mot allt som kan vara bra och vaccienra sig mot. Bland annat livmoderhalscancer vaccin. Jäkligt dyrt var det dock. Ca 1200 * 3.

Nu ska jag laga dagens andra GI mål.
Har inte druckit någon pepsi idag utan bara citron vatten.
Just nu är jag jätte sugen på pepsi men ska låta bli.

Degens flodhäst

Dag för dag

Igår köpte jag min första GI kokbok.
Hade spanat in den på nätet efter att jag på google sökt efter en bok
som hade recept dag för dag så man visste exakt vad man skulle äta,
frukost, lunch och middag.
Denna bok fyllde uppfyllde detta.

Igår gick jag till bokia för jag hade ett present kort där. Hittade boken och inte nog med det så var
den på rea så fick den för 99 kr.
Helt perfekt.
Ska försöka följa den någorlunda. Jag gör det inte för att gå ner i vikt utan för att leva nyttigare.
Gillar idén med GI. Det verkar logiskt och sunt och jag tycker dessutom inte det verkar jobbigt att leva efter det eftersom man inte måste hoppa över massa saker eller svälta sig själv.
God mat som man blir mätt av och dessutom ska må bra av.

Moomin!

Dagens projekt och händelse var att vi åkte till IKEA och köpte ett vitrinskåp. Sen har vi spenderat kvällen med att skriva ihop det och så. Vi har förbannat IKEA några gånger med när det har krånglat. Mer vårt fel än deras men! Haha.

Anledningen till att vi skaffade ett vitrinskåp var att jag ville ha mina lite dyrare mumin saker där i!

Exceptionellt fånigt! Men jag gillar't!

Döende svan

Den har ni hört förr va?

Har ett dilemma. Jag borde just nu be om hjälp.

Det är redan lite halvt påväg åt helvete men de tar emot

att plocka upp mobilen och ringa dig och vara jobbig och

behöva be dig offra dig och hjälpa mig.

Jag klarar det inte. Har skickat ett kodat sms men jag tror inte

Du läst det eller så är du bara jävligt ignorant. Eller så överdriver

Jag.

Så då kommer alternativ nr två. Men de klarar jag inte heller av.

Så kvällen lär fortsätta med att jag stirrar på mig själv i spegeln och

hatar mig lite sådär alldelese extra för jag är så jävla ful.

Ps min mobil tkr inte om att jag svär .. lovar

mobil blogg

Bortglömd

Jag är tydligen bortglömd av en av mina bästa kompisar.
I all min ångest yra känns det här som jordens undergång.
Men what the fuck. Jag förtjänar ju de ändå?
Jag bor kvar här vill jag bara påpeka.

Fiskpudding

 

Johan fick i julklapp (tror jag det var) en kokbok som heter "Husman - traditionell mat för moderna människor" och vi bestämde oss för att laga något ur den. Det blev fiskpudding som ingen av oss någonsin hade ätit men bådas reaktion var "bleaah" när vi läste ordet fiskpudding. Tills vi läst var det var i och det inte lät sådär jätte farligt. Helt ärligt tyckte båda det var jätte gott så här kommer receptet ifall ni vill testa: 

• 1½ dl grötris
• 2 dl vatten
• 6 dl gräddmjölk ( hälften mjölk, hälften grädde )
• ½ kg vit fisk, kokt i salt vatten
• 2 ägg
• salt
• vitpeppar
• muskot, riven
• ströbröd
• smör
• dill ( vi skippade det för vi tycker inte om dill sådär jätte mycket )
• skirat smör
• Rårörda lingon ( vi tog lingonsylt ^^ ) 

Koka upp ris i vatten och sjud i 10 minuter under lock.
Slå på gräddmjölken, koka upp och sjud under lock i ytterligare 20 minuter.
Lyft upp fisken ur vattnet och bryt den i mindre bitar.
Vänd ihop ris med ägg och smaka av med salt, peppar och muskot. Vänd sist i fiskbitarna.
Lägg i ugnsfast form alt. portionsformar. Toppa med ströbröd och en smörklick.
Grädda i ugn på 225grader  i ca 30 minuter.
Ta ut och servera med dill på toppen och skirat smör och rårörda lingon till.

Om ni testar får ni gärna säga vad ni tycker!
Visa bild med om ni vill!