"livet måste vara jobbigt för dig"

Ja faktiskt. Jag erkänner. Jag tycker det är jobbigt. Är det fel? Är det fel att jag erkänner när jag upplever att något är lite extra jobbigt och att jag måste kämpa för att genomföra en del saker?

Förlåt att jag inte är så trafiktionellt svensk.

Jag berättar inte för att jag vill att folk ska tycka synd om mig. Jag berättar för att hjälpa mig själv, hjälpa mig att acceptera att jag har svårt för en del saker. Att jag inte klarar av allt som "alla andra" klarar av. Det är inte lätt att acceptera det men det underlättar att berätta om det för då flyr jag inte det läskiga lika ofta. Jag berättar att jag tycker något är jobbigt för att jag då vet att om jag bryter ihop så vet folk varför. Jag hatar att bryta ihop inför någon men om jag berättar de så ororar jag mig inte lika mycket för att det ska hända.

Så förlåt att jag gnäller och är krånglig och förlåt att jag erkänner att jag tycker livet är svårt att leva.

mobil blogg

Nej mest inte

Jag känner mig lite dum.
Jag känner mig lite svag
Jag har glömt vad jag minns
och det finns inte kvar.

Dag 1

Ett glas vatten och en morgonpromenad på ca 1km.
Frukost: 2 kokta ägg mosade med en klick smör [ nettokolhydrater 2 ] en c-vitamin brustablett
Lunch: Citronvatten. Tacosallad [ nettokolhydrater 6 ] Promenad på ca 6 km.
Middag: Citronvatten. Stekt torsk med ört-majonäs och stekta grönsaker [ nettokolhydrater 5 ]


Hur har det funkat dag 1 efter boken?
Jodå, det har gått bra. Jag har varit taggad och ambitiös.
Jag har varit mätt och stabil hela dagen.
Nu på kvällen har jag dock ett fasligt begär efter bullar.
Åh så gott.
Men jag sköljer bort tanken på bullar med ett glas citronvatten och hoppas att det kommer bli lättare. 

Hepatit A

Nu har Johan och jag varit och vaccinerat oss inför resan.
Det var världens snällaste och sötaste sjuksköterska som gav oss sprutorna och hon berättade massa när vi ställde frågor. När vi gick därifrån kände vi för att vaccinera oss mot allt som kan vara bra och vaccienra sig mot. Bland annat livmoderhalscancer vaccin. Jäkligt dyrt var det dock. Ca 1200 * 3.

Nu ska jag laga dagens andra GI mål.
Har inte druckit någon pepsi idag utan bara citron vatten.
Just nu är jag jätte sugen på pepsi men ska låta bli.

Degens flodhäst

Dag för dag

Igår köpte jag min första GI kokbok.
Hade spanat in den på nätet efter att jag på google sökt efter en bok
som hade recept dag för dag så man visste exakt vad man skulle äta,
frukost, lunch och middag.
Denna bok fyllde uppfyllde detta.

Igår gick jag till bokia för jag hade ett present kort där. Hittade boken och inte nog med det så var
den på rea så fick den för 99 kr.
Helt perfekt.
Ska försöka följa den någorlunda. Jag gör det inte för att gå ner i vikt utan för att leva nyttigare.
Gillar idén med GI. Det verkar logiskt och sunt och jag tycker dessutom inte det verkar jobbigt att leva efter det eftersom man inte måste hoppa över massa saker eller svälta sig själv.
God mat som man blir mätt av och dessutom ska må bra av.

Moomin!

Dagens projekt och händelse var att vi åkte till IKEA och köpte ett vitrinskåp. Sen har vi spenderat kvällen med att skriva ihop det och så. Vi har förbannat IKEA några gånger med när det har krånglat. Mer vårt fel än deras men! Haha.

Anledningen till att vi skaffade ett vitrinskåp var att jag ville ha mina lite dyrare mumin saker där i!

Exceptionellt fånigt! Men jag gillar't!

Döende svan

Den har ni hört förr va?

Har ett dilemma. Jag borde just nu be om hjälp.

Det är redan lite halvt påväg åt helvete men de tar emot

att plocka upp mobilen och ringa dig och vara jobbig och

behöva be dig offra dig och hjälpa mig.

Jag klarar det inte. Har skickat ett kodat sms men jag tror inte

Du läst det eller så är du bara jävligt ignorant. Eller så överdriver

Jag.

Så då kommer alternativ nr två. Men de klarar jag inte heller av.

Så kvällen lär fortsätta med att jag stirrar på mig själv i spegeln och

hatar mig lite sådär alldelese extra för jag är så jävla ful.

Ps min mobil tkr inte om att jag svär .. lovar

mobil blogg

Bortglömd

Jag är tydligen bortglömd av en av mina bästa kompisar.
I all min ångest yra känns det här som jordens undergång.
Men what the fuck. Jag förtjänar ju de ändå?
Jag bor kvar här vill jag bara påpeka.

Fiskpudding

 

Johan fick i julklapp (tror jag det var) en kokbok som heter "Husman - traditionell mat för moderna människor" och vi bestämde oss för att laga något ur den. Det blev fiskpudding som ingen av oss någonsin hade ätit men bådas reaktion var "bleaah" när vi läste ordet fiskpudding. Tills vi läst var det var i och det inte lät sådär jätte farligt. Helt ärligt tyckte båda det var jätte gott så här kommer receptet ifall ni vill testa: 

• 1½ dl grötris
• 2 dl vatten
• 6 dl gräddmjölk ( hälften mjölk, hälften grädde )
• ½ kg vit fisk, kokt i salt vatten
• 2 ägg
• salt
• vitpeppar
• muskot, riven
• ströbröd
• smör
• dill ( vi skippade det för vi tycker inte om dill sådär jätte mycket )
• skirat smör
• Rårörda lingon ( vi tog lingonsylt ^^ ) 

Koka upp ris i vatten och sjud i 10 minuter under lock.
Slå på gräddmjölken, koka upp och sjud under lock i ytterligare 20 minuter.
Lyft upp fisken ur vattnet och bryt den i mindre bitar.
Vänd ihop ris med ägg och smaka av med salt, peppar och muskot. Vänd sist i fiskbitarna.
Lägg i ugnsfast form alt. portionsformar. Toppa med ströbröd och en smörklick.
Grädda i ugn på 225grader  i ca 30 minuter.
Ta ut och servera med dill på toppen och skirat smör och rårörda lingon till.

Om ni testar får ni gärna säga vad ni tycker!
Visa bild med om ni vill!

Alldeles

Ibland ångrar jag mitt beslut om att sluta med medicinen.
Allting måste hanteras själv, ingen mur som blockerar en del.
Men jag mår bättre också, av att inte äta dem.
Nu är det liksom naturligt på ett sätt och det är mig själv jag måste
hantera. På senare tid har dock min vid behovs medicin gått åt en
aning fortare än den brukar. Från att typ aldrig ta den till att ta den flera
gånger i veckan.
Jag har mycket mycket ångest och jag önskar jag visste varför,
varför ångesten är så tung och brutal nu?
Jag önskar jag visste så jag kunde göra något åt de.
Jag blir jagad dygnet runt med. Jag somnar med deras naglar
intryckta i min hud och när jag vaknar viskar de fortfarande
otäcka sanningar i mina öron.

Jag vet att jag borde prata med min kontakt person om det men jag vågar
inte för jag är rädd att hon ska säga att jag ska börja med medicinen igen.
Jag vill verkligen inte det för den tar bort så mycket av det som är jag.
Och jag skadar ju ingen?
Möjligen mig själv men det ... gör inte så mycket.

Skolmatsalar

Idag åt jag på pappas jobb.
Han är lärare så alltså åt jag i en skolmatsal.
Fy bubblan säger jag bara.
Jag gillar skolmaten så, så långt är allt frid o fröjd.
Men eleverna.
Jag var där i kanske 20 minuter och jag direkt
att jag stack ut och att de dömde mig.
Jag hade inte perfekt ny tvättat hår.
Jag hade inte en perfekt planerad klädsel
utan det var tänkt jag skulle vara hemma idag så
jag bytte ut mjukisbyxorna mot ett par jeans.
Kände mig inte som jag och kände mig skit
ful och konstig.
Sjuk värld det är i skolvärlden.
Synd det ska vara så.
Jag kanske bara är paranoid och hittar på men jag
tror inte jag är ensam om att känna att man
inte passar in och att man inte duger för man
är inte tillräckligt bra, tillräckligt "cool"

Hej tråkig medel måtta som inte räcker till.
Fy f