Allting måste hanteras själv, ingen mur som blockerar en del.
Men jag mår bättre också, av att inte äta dem.
Nu är det liksom naturligt på ett sätt och det är mig själv jag måste
hantera. På senare tid har dock min vid behovs medicin gått åt en
aning fortare än den brukar. Från att typ aldrig ta den till att ta den flera
gånger i veckan.
Jag har mycket mycket ångest och jag önskar jag visste varför,
varför ångesten är så tung och brutal nu?
Jag önskar jag visste så jag kunde göra något åt de.
Jag blir jagad dygnet runt med. Jag somnar med deras naglar
intryckta i min hud och när jag vaknar viskar de fortfarande
otäcka sanningar i mina öron.
Jag vet att jag borde prata med min kontakt person om det men jag vågar
inte för jag är rädd att hon ska säga att jag ska börja med medicinen igen.
Jag vill verkligen inte det för den tar bort så mycket av det som är jag.
Och jag skadar ju ingen?
Möjligen mig själv men det ... gör inte så mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar