Nemen !

Kolla in vad  jag har tagit tag i och fixat till igen!!!

Klicka här och gör mig glad :D

Karusell

Mina nerver är ur spel.
Igår åkte vi som skrivet till psykakuten för att jag skulle träffa
en läkare så att jag kunde börja med mediciner igen.
Så blev det dock inte.
Läkaren ville inte skriva ut någon medicin till mig om jag inte blev
inlagd eftersom han inte skulle kunna följa upp medicineringen annars.
Jag ville inte bli inlagd även om jag kanske borde sagt ja till det.
Istället ska vårdjouren komma hit.
De skulle smsa, sen ringa och sen komma.
Jag har varit små stressad över det hela dagen och så fort
jag fått ett sms så tror jag att jag har blivit kritvit i ansiktet.
Jag tycker det är jobbigt att psykjouren ska hit.
Dessutom var det jobbigt att inte veta när.
Klockan sex ska de i alla fall komma hit och jag ska fylla i
ett häfta om hur jag mår idag.
Vi kom överens om det igår eftersom jag har en tendens att ljuga
och låtsas att allt är bra för att det är lättare än att erkänna för en
främmande människa hur jag mår.

Det känns skitjobbigt att den här karusellen dragits igång igen.
Förra gången psykjouren kom hit slutade det med att de fick komma hem
till oss och hämta mig och köra mig till psyket.
Jag ljög förra gången så jag tror Johan ringde dem ifrån sin skola
och sa att det inte var bra med mig.
Vet inte.

Allt det här stressar mig.

Är hundvakt just nu.
Kände mig som en pundare när jag var ute med Noomie på promenad.
Säckiga kläder och mössa. Gårdagens smink och jag såg allt i en dimma.

Håller på att göra om Virkligt för tänkte börja använda den bloggen igen.

Tack och hej.
leverpastej...

Psykakuten.

Vi ska dit på ordination av min kontakt person. Ska träffa läkare. Är nervös. Oroa er ej

mobil blogg

Dickhead

 Why you being a dickhead for?

Jag läser orden.
"Vi älskar dig, Zara!"
Varje gång jag läser dem så får jag tårar i ögonen.
Jag förstår verkligen inte.
Ingenting.
Hur kan ni älska mig?
Det förstår jag inte.
Jag är evigt tacksam men jag kommer nog aldrig våga
tro på det. Aldrig.
Det är konstigt, och det gör ont, att ni som bara känt mig
i typ 4 - 5 år kan läsa mellan raderna och förstå vad jag menar.
Min egen pappa förstår inte.
Tror jag i alla fall inte. Han säger inget i alla fall.
Det är svårt att vara ledsen och glad för något samtidigt.
Jag är helt sönder trasad just nu och tyvärr går det ut
över J. Orimliga krav och själviskhet.
Fan hatar mig själv när jag blir så ynklig och patetisk och
själviskt kämpar med näbbar och klor för att skydda min
sköra själ.

Det är konstigt hur jag trots att jag inte orkar hålla fast
i karusellen mer, just nu, fortfarande följer med hur snabbt det
än snurrar.



Det är svårt att hantera att det är så helt och rent utåt på din yta
och så trasigt, smärtsamt och mörkt på insidan.

Think you know everything
You really don't know nothing
I wish that you were more intelligent
So you could see that what you are doing is
So shitty, to me

Missär

Varning för meningslöst känsloinlägg!

Orken tog slut.
Jag känner mig så fasligt ensam.
Jag har mått sämre o sämre igen ett tag.
Fast har inget orkat säga.
När ni frågar hur jag mår säger jag "Jodå det är okej :)"
Jag orkar inte säga hur det egentligen är.
Jag har inte orden. Jag kan inte förklara.
Dessutom är det totalt meningslöst.
Om jag nu mot all förmodan skulle säga att jag mår
skit, vad skulle ni kunna göra då?
Ni skulle bara bli ledsna och oroliga och titta på
mig med sorgsna och medlidande ögon.
Det hjälper ingen ju så därför säger jag inget.
Räcker med att jag lider pga mig.
Jag sa hur det var till min samtalskontakt med det gav
föga för inte ens där orkar jag ta i från magen och stå
för vad jag säger.
Hon frågade mig vad jag vill ha hjälp med.
Hur ska jag kunna svara på det?
Jag vill kunna må bra men hade jag vetat hur jag skulle
trolla bort all smärta och ångest hade jag väl för fan gjort det
 redan?
Jag sa lite snällt att jag inte visste men att det hjälper att prata.
Skrattade åt mig själv i huvudet för jag ljög.
Hennes svar på det var " Ja jag vet ju att du tycker det hjälper
att prata med mig".
Öh, okej. tycker jag? Det visste jag inte själv.
Jag går kvar där för att om det skiter sig totalt så ska jag ha
en nödlina som känns okej och inte jätte obekväm.
Sen sa jag att jag kanske borde börja med mediciner.
Då frågar hon om jag vill det.
Vad är det för fråga ?
Hon VET att jag absolut INTE vill äta mediciner egentligen.
Att jag bara går med på det för att jag inser att jag inte orkar
överleva utan.
Oj vad jag är bra på att klaga.
Hon försöker ju hjälpa mig .
Jag är bara dum och vill säkert må såhär så det är mitt fel.
Som allt annat jävla skit.

Just det.
Idag i skolan började jag gråta på en lektion.
Jag skulle bara ge ett exempel på hur illa det kan gå med
trauma och berättade om min vän eller vad man ska säga
som blev påkörd av en bil och nu är nästintill hjärndöd.
Jag började störtgråta.
I vanliga fall hade stuckit därifrån.
Bara gått.
Hem eller nåt.
Men jag stannade och härdade ut.
Hela skoldagen.
Sen var jag stolt och belönade mig med pepsi samtidigt
som jag skämdes så jag ville dö.

Nu tänker jag att det inte är nåt att vara stolt över.
Det är tragiskt.
Det var förmodligen ett rop på hjälp.
Jag bryter ju samman mer o mer.
Att jag inte ens kan klara mig 3,5 h när jag är bland folk
liksom.
Det betyder att jag är svagare än jag trodde.
Oj vad jag ordbajsar nu.

Hej då.

It's keeping me awake

Det snurrar på och jag vet inte om jag står ut.
Var och pratade med min psyk kontakt idag. Hon pratade mycket om mindfullness.
Men jag tror inte att jag för tillfället är mottaglig.
När ångest o skräck är vardagsmat och man måste kämpa för att hålla sig flytande är inte
jobbiga övningar så motiverande.
Jag vill svälta mig själv. Jag tycker jag är tjock fast jag vet eller mitt förnuft vet att jag inte alls är tjock. Mina känslor säger att jag inte duger. Jag måste ha kontroll och självdisiplin.
Jag bakar kakor. Bra när man vill vara smal.......


Some days I feel like I'm wrong when I am right.

Ugglesaker

Denna har jag redan

Som jag skulle kunna tänka mig:

Kämpa

Nu har skolan dragit igång igen och semestern är slut.
Drömvärlden och friheten är slut.
Nu måste jag ta tag i min träning och kost igen. 
Även fixa mig vettiga rutiner igen.

Styrketränade lite halvt med Johan innan och sen lurade
han med mig på en 3,5 km lång joggingrunda i värmen.
Men det är kul att göra saker tillsammans.

Nu har jag precis kört wii 30 dagars träningsgrej.
Förra gången jag gjorde det lyckades jag inte med mina 30
dagar vilket också gjorde att jag inte fick köpa wii active 2
som jag vill.
Nu började jag om och ska försöka denna gången.
Så svårt kan det väl inte vara?
Självdisciplin.

Äter återigen någorlunda efter GI.
Hade en dålig period för några dagar sen och började
svälta mig själv igen. Någon panik reaktion typ.
Så kände att om jag äter nyttigt och planerar maten
kanske det går bättre.
Får se.

Före och efterbild på min kropp igen kanske.

Alltid kul att kunna jämföra lite.



Medaljer:
- Dag 1 avklarad
- Mitt första guld avklarat
- Min första journal inskriven

( har för mig det är dem jag har nu )

Its a tiger in the room and a baby in the closet

I've got blood on my hands

Ångesten suger musten ur mig. Vill inte äta. Vill inte göra nåt. Orkar inte. Jag är dum på så många plan.

And you not in the room

mobil blogg

Rörigt

Det blir lite rörigt när jag mår upponer och framotillbaks.
Men det gör inget. Jag gör saker i min takt och jag gillar
o gå runt och plocka här hemma och städa och sitta framför
 tvn och pyssla.
Det är ungefär vad jag orkar med när jag mår såhär.
Men det gör ingenting.
Jag försöker att acceptera läget och bara chilla.

Nu ska jag dock börja ta tag i pluggandet igen för skolan börjar
snart. 
Kan vara skönt att mjukstarta hemma innan jag ska till skolan.
just nu håller jag på att virka en spetsduk som jag har tänkt sy fast

på ett tyg som ska bli yttertyget till en virknålsväska.

Har många saker att virka.
En uggla som är beställd.
Två barnvagns pynt grejer.
Göra klart min mormors rutefilt.
Osv.

Några av mina virknålar
Några av dessa har dock gått sönder och några försvunnit.