Jag har nu äntligen fått en ny medicin. Olanzapin tror jag den hette. Om jag har förstått rätt är de samma som zyprexa. Den har jag ätit innan men kommer inte ihåg så mycket mer än jag blev trött.
Just nu ligger jag febrig, snorig och nybadad i sängen i världens finaste pyjamas. Det är nästan mörkt, bara ett värmeljus tänt. Dörren är på glänt så jag inte blir rädd. Hör vad Johan gör och det känns tryggt. Imon ska jag träffa min kontakt person och ta ett fastande blodprov. Hoppas jag har mindre feber då och mår bättre. Som mest idag hade jag 39,6 och höll på att svimma och det blinkade rött framför mina ögon. Försökte få tag i pappa men lyfkades inte. Blev faktiskt rädd och när jag berättade de för honom när han äntligen ringde upp ignorera han det och prata på om sitt.
En fin sak. Johans pappa skickade sms och frågade hur det var med mig och om han kunde göra nåt.
Känns konstigt att Johans föräldrar bryr sig mer om sånt än pappa.
*tår i ögonkanten*
Min staters pojkvän så en gång när vi pratade om sånt att jag borde försöka uppskatta ändras omtanke och så.
Det gör jag verkligen men de är nåt speciellt med ens egna förälder...iaf för mig.
mobil blogg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar