Vedervärdigt

Jag har fallit igen.
Jag är förvånad över hur snabbt det gick.
Pang bom så var jag på botten.
Jag blir ledsen för ingenting.
Jag vill absolut ingenting för jag tycker inget är kul
och jag orkar inte lyssna när folk pratar.

Johan sa han blev orolig för att jag stöter bort honom så
mycket just nu.
Jag gör det inte med flit.
Jag stöter bort allt nu.
Vill ingenting
och hjärnkaoset med hjärnspökerna är värre än vanligt.

Det finns ingen hjälp att få.
Ingen som duger.
Jag vill inte äta mediciner.
Ingen kan ta bort det som gör ont och så.
Jag kan bara härda ut och tycka synd om mig själv.
För hur mycket jag än hatar att tycka synd om mig själv
så är det jäkla lätt att göra det.

Men jag vill poängtera att det INTE är SYND om mig EGENTLIGEN.

Jag förtjänar det.
Jag vet det.
Dem vet det.
Och om ni visste skulle ni veta det med.

Man får leva med sina synder helt enkelt.
Ta konsekvenserna.