Önskar att du brydde dig.
Att du stöttade och fanns där.
Att du lyssnade och betedde dig som
du borde.
Man saker och ting blev inte som du hade
tänkt dig och då kan knappas jag eller vi
kräva att du ska fullfölja.
Eller?
Tårarna rinner, rullar, ramlar och försvinner.
Detta ständiga.
Hur länge ska det skada mig?
Hur ska jag bli fri.
Tröttsamt.
Hade det ens hjälpt om du gjorde
på ett annat sätt.
Hade jag ens tillåtit dig att ta del av all skit?
Vet inte faktiskt.
Sv: tack !
SvaraRaderaja design är väldigt skoj, men jag antar att det kräver väldigt mycket övning. Ska försöka ta mig den tiden någongång men just nu så finns den inte.
jag jobbar som en jävla galning just nu så jag hinner inte med så mycket annat, sjunger, jobbar och sover är ungefär hur mina dagar ser ut
är du färdig med julklapparna ?