upp alla ämnen jag missat nu när jag inte var i skolan och göra
upp en plan för hur jag ska hinna med det innan reflektionen.
Jag måste ta tag i mitt liv igen. Fortsätta framåt.
Igår var jag så sjukt besviken, ledsen och sur.
Saker ur min uppväxt som i och för sig format mig.
Mammas död.
Min sjukdom.
Det är nästan det värsta. Sjukdomen.
För den får jag dras med resten av mitt liv.
Den kan anfalla när jag minst anar det och sen blir allt kaos.
Som nu.
Skolan gick bra och sen bara kabaam! så sket sig allt.
Även om jag fortfarande är bitter ska jag ta tag i det nu.
Det är jobbigt att vara ensam med sjukdomen. För det är jag.
Ingen orkar höra på mitt gnäll dag ut och dag in.
Ingen orkar trösta VARJE DAG, MINUT OCH TIMME.
Ni till skillnad från mig kan ta en paus.
Livet är orättvist men mitt är inte värre än någon annans.
Det menar jag på fullaste allvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar