Tårar

Johan och jag har precis "bråkat".
Jag kallar det inte bråka men han gjorde det så då gjorde vi väl de.
Jag är så sjukt ledsen nu och vågar inte säga nåt.

Det började med att vi pratade om de med att jag vill ha ett djur.
Johan sa att han kände att jag inte borde men att han inte visste varför.
Jag bad honom försöka ta reda på varför han kände så vilket han gjorde
och han rabbla upp alla nackdelar. Jag tyckte det var jobbigt och blev ledsen
och ville inte prata om det mer för de blev för överväldigande typ.

Jag gick iväg och var ledsen. försökte distrahera mig.
Vi prataede dock vidare om det och jag försökte förklara hur det kändes.
Varför jag var ledsen.
Johan tyckte jag förstorade upp det folk sa och jag upplevde verkligen inte
att han förstod vad jag mena.

Johan blev trött på att jag var negativ och jag var typ förkrossad.
Han funderade på att gå och jag kände typ att gör han det så kommer jag inte
kunna hålla ihop. Då kommer jag skära

Nu borstar han tänderna och tänker gå o lägga sig utan mig och det känns också väldigt fel.
just nu.