Jag är glad att jag har börjat med undersköterska linjen.
För det är någon som verkligen intresserar mig och jag känner att jag kan göra nytta.
Det är svårt, det är omfattande och jag är inte alls van vid att plugga men jag gillar det.
Jag blir intresserad av allt. Jag blir glad och inspirerad och vill göra saker nu nu nu.
Idag tillexempel hade vi en föreläsning om palliativ vård.
Det är vård vid livets slut.
Några i min klass sa att de tyckte det var tråkigt o jobbigt med den långa föreläsningen.
Jag kan hålla med till viss del, det är jobbigt med långa föreläsningar oså men samtidigt
tyckte jag det var jätte intressant.
Det är nog inte det jag skulle vilja jobba med dock. Jag tror inte jag skulle klara det.
Skulle vilja jobba med yngre, kanske psykiskt sjuka. På BUP tillexempel.
Men i och med min diagnos vet jag inte om jag kommer klara det.
Fast jag kan tänka mig att jobba på äldre boende med.
Är inte så kräsen så, vill bara känna att jag gör nytta , att jag hjälper till.
Anyway.
En rolig sak idag.
Vi ska ha redovisning på torsdag
och jag sa till min grupp att jag tkr det är jobbigt
att stå där framme o prata.
Då blev de förvånade och bara
"men va? Du pratar ju jätte mycket på lektionerna"
Det gjorde mig glad.
För det fick mig att tänka på att jag faktiskt räcker upp handen o
svarar på frågor oså.
(ja vet, lite lågstadie med räcka upp handen ;) )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar