Obehörighet

Ibland har jag tänkt att jag överdrev allt som fått mig att må dåligt.
Att jag har varit en normal tonåring med en normal uppväxt.

Men för ett tag sen började det hända saker som gjorde mig ledsen.
Eller det hände väl inte saker så utan jag blev ledsen över saker som
jag normalt bara försöker trycka undan.

Med risk för att såra folk nu så ska jag skriva vad som gjort mig ledsen.
Det är ju ändå min blogg som är tillför mina känslor och mina tankar o mitt liv.

Nu kommer fånigheterna:

När jag fyllde år sist bestämdes det att min släkt inte skulle fira min födelsedag
eftersom de inte hade tid osv.
Så när det väl var min födelsedag var det som vilken dag som helst.
Min pappa ringde mig efter jobbet och då sa han nåt i stil med "just det är ju din
födelsedag idag, grattis!" (det är lite sårande när ens ena förälder glömmer ens
födelsedag) Ungefär 10 minuter efter vi lagt på ringer min farmor och farfar upp
och även de önskar mig grattis. För mig var det då ganska uppenbart att pappa
ringt dem direkt och efter att vi lagt på och påmint dem.
Aja, jag lyckades trycka undan det här. Var stark och "brydde" mig inte.

Nu hoppar vi massa framåt i tiden. För ett tag sen så
bjöd pappa Johans föräldrar på en kräft skiva eller vad man ska kalla det.
Det var jätte mysigt och fint!

 

Sen var det min syster tur. Pappa skulle göra likadant med hennes pojkväns
föräldrar. Det blev i samband med att min stora syster fyllde år.
Innan deras grillkväll blev av så sa pappa till mig att samma sak gällde för ellen.
I princip skulle hon inte firas. Det räckte med att man sa grattis eftersom vi är så
gamla nu.

Sen åkte Johan och jag och hälsade på pappa. Det var samma dag som Ellens pojkväns
föräldrar skulle komma. Då stod pappa och lagade mat men frågade om vi ville fika.
Vilket vi gjorde. Grejen var att de inte hade nåt hemma i princip som jag tålde.
*svår* Det gjorde mig lite ledsen för det kändes lite som jag inte var välkommen längre.
Det vet jag att jag är men det kändes verkligen att jag har flyttat hemifrån.
Sen berättade pappa att han skulle åka och hämta tårtan (!) Ellen fick alltså tårta från café.
Ellen visade också upp sina presenter och hon hade fått present av pappa.

Alltså det är små saker men det gjorde mig väldigt ledsen för jag kände mig verkligen verkligen

utanför. Delux.

Känslomässigt känns det förjävligt.


Sen kan jag tänkar förnuftigt och inse att det är skitsaker och att det inte betyder nåt.
Det kan jag. Jag kan se att jag är fånig.

En annan sak som har med det att göra är att min farfar betett sig jätte konstigt.
De brukar ringa konstant till pappa och mig med. På lördagar brukar vi alltid åka o fika
o lite sånt. Tradition. Han brukar alltid ringa och väcka.

Nu när jag har börjat skolan så frågade jag farfar om han ville ringa och väcka mig med.
Det ville han. Så på måndagen när jag började skolan så ringde inte farfar.
Jag gick ju upp ändå för jag hade ställt väckarklockan.
Klockan kvart i 8 ringde jag till pappa bara för att se så att inget hänt.
Pappa sa då att farfar inte orkade ringa och väcka mig, att det blev för jobbigt så de hade
bestämt att pappa skulle ringa och väcka mig istället. Pappa visste itne om när jag började
så hade jag inte vaknat själv så hade jag kommit flera timmar försent till skolan.
Jag är lite förvirrad över att farfar kände så och att han inte sa det till mig direkt?
Jag hade inte blivit ledsen eller sur eller något. Jag hade förstått.

Sen brukar vi som sagt åka ut på lördagar. Så några lördagar sen så sa pappa att han inte skulle
med och att farfar då hade bestämt sig för att inte åka.
Då bestämde jag mig för att gå till ett fik själv och köpa med mig så jag kunde fika hemma.
Vem möter jag då inte på fiket jag går till? Jo farmor och Inga. Så farfar hade åkt i alla fall.
Utan att säga till mig.

Sen förra helgen så ringde farfar inte mig heller. Så jag tänkte det inte blev något och då när jag
träffade pappa så bara kollade jag och då sa pappa att farfar visst hade åkt ut.

Aja det förvirrar mig i alla fall och jag blir ledsen och orolig.