 |
| Fina skrutta <3 |
Jag saknar dig så jag går sönder.
Gråter konstant och vill mest lägga mig
på golvet och dö.
Du hjälpte mig så mycket när jag hade det
svårt och du var alltid alltid så snäll.
Du fick mig att le och känna mig trygg.
Åh fina Lyckeli.
<3
I torsdags bad Johan mig att komma och sa att Lyckis var dålig.
Jag trodde inte på vägen dit att det skulle vara så illa som det var.
När Johan öppnade dörren så grät han och då började det gå upp för mig.
Hon varken åt eller drack och hon kunde inte gå. Hon ramlade bara runt på rygg när hon försökte. Johan hade flyttat över henne i transportburen så att Bodil inte skulle klättra på henne oså.
Hon smackade med tänderna när vi klappade henne <3
Vi försökte få i henne lite vätska men det var svårt.
Vi förstod att det var snällast och bäst för henne med avlivning.
Jag ringde Ellen och grät och frågade om hon kunde köra oss till djursjukhuset vilket hon gick med på och Johan ringde smådjurs kliniken (fattar inte hur han orkade, min riddare <3)
Johan var tvungen att åka till jobbet så jag fick själv åka till djursjukhuset.
(ln var ju med iofs)
Johan var av någon anledning tvungen att skriva intyg på att jag fick avliva Lyckis trots att det var min råtta.
Väl där fick vi komma in i ett rum fort och jag klappade Lyckeli som låg på min arm. En sköterska kom in och berättade hur det skulle gå till osv. Sen frågade hon om jag ville hålla i Lyckeli när hon gjorde det. Först sa jag nej men kom på att jag skulle ångra mig om jag inte gjorde det.
Lyckeli tyckte inte om sprutan.
Sköterskan gick ut och jag satta mig ner och klappade Lyckeli som ganska snart somnade in på min arm.
Så fin och fridfull såg hon ut där hon låg och "sov", älskade fina råtta <3
Jag grät och jag grät och jag grät.
Efter en stund kom det in en läkare o lyssnade så det verkligen var tyst vilket det var. Sen fick jag stoppa ner henne i hennes kista oså åkte vi där ifrån.
På kvällen hade Lisa, jag och Johan begravning för henne i barnarp.
Vi begravde henne i skogen i en björkdunge där det växte nattvioler och ormbunkar.
Just då kunde jag inte gråta. Jag orkade nog inte gråta mer eller nåt.
Hur jag mår nu?
Jag är brutalt ledsen och så fort jag inte blir distraherad så börjar jag gråta typ. Men jag vet att det var rätt för Lyckli.
Så hon inte fick lida men åh , hon var speciell och jag saknaden är total.
Naw, jag saknar henne också faktiskt!
SvaraRaderaMen du skrev ju att hon alltid fanns för dig, och du fanns ju alltid där för henne också, tillochmed när du var tvungen att välja mellan bäst för dig och bäst för henne. Då gjorde du det rätta och valde bäst för henne, eftersom hon inte kunde göra det. Man kan inte finnas för någon mer än vad du fanns för henne! Du är fantastisk som orkade, jag är inte säker på att jag hade gjort det!