Paus tack

Det blev för mycket.
Kvällen har bestått av ensamhet, krypningar i kroppen och att stå ut.
Det är för mycket. Skolan stressad på om tusen saker man måste göra för att få gå ut på praktik. Varje gång jag tänker på praktiken får jag panik. Jag orkar inte. Är inte redo.
Samtidigt försöker de och jag ställa in min medicin. Har fått höjning vilket resulterat i nytt illamående och jag har ingen vilja längre. Gör ingenting, vill ingenting och orkar ingenting.
Just nu tror jag att jag samtidigt är hypomanisk för jag har väldigt snabba vågor. På en halvtimme har jag haft två kriser och återhämtat mig för att sen krisa igen. Hållbart? Nej inte så värst.